Hållbar livsstil · Privatekonomi

Sådant jag aldrig köper

Det som är spännande, och ibland skrämmande, med att omvärdera sina pengar är hur påtagligt det blir att man på vissa punkter får helt andra vanor än sina vänner och bekanta. Sådant som ter sig helt naturligt, och ibland obligatoriskt, för din umgängeskrets är en själv plötsligt helt främmande. Jag har aldrig varit någon extremslösare av Lyxfällan-karaktär, men ändå är skillnaden stor från tidigare. Här är några exempel på vanor där jag märker att jag inte gör samma val som andra:

  • Kaffe. Jag köper av princip aldrig kaffe ute. Jag har också turen att arbeta på en plats där vi har tillgång till riktigt gott kaffe. Detta till trots är det flera kollegor som kommer med en take-away mugg på morgonen vilket är helt obegripligt. Jag brukar alltid försöka uttrycka mig diplomatiskt, men alltså det är verkligen konstigt. Folket måste ju bara ha en craving efter att spendera sina pengar! Räknar man på att en blaskig latte då går loss på 35 riksdaler, och jag i min välvilja endast räknar på att man köper tre sådana i veckan, så är det i runda slängar 5400 kronor varje år. Galenskap!
  • Läsk, godis och andra artiklar som typiskt säljs på Pressbyrån och 7-eleven. Det är också vanligare än jag hade trott att vuxna människor köper sånt lite när som i veckan. En redbull och en kexchoklad tre gånger i veckan blir på ett år drygt 4600. Tokerier!
  • Nöjesshopping. Främst kläder till sig själv eller till eventuell avkomma. Gå och strökolla och sedan landa ett plagg eller två, och gärna något från fyndkorgen närmst kassan också. Kan det bli 200 kr i veckan? Alltså 10400 varje år? Kom igen mänskligheten…

Här har vi vanor värda 20400 kr per år. 102000 kr vart femte år. Vem i hela friden kan tycka att kaffe, godis och nåt rea-plagg är värt det?

Annonser

7 thoughts on “Sådant jag aldrig köper

  1. Take away kaffe har jag också svårt att förstå. Det kan hända någon gång att jag kan sätta mig på ett trevligt kaffe/konditori (ett sånt där som bakar själva inte Waynes, Starbucks å vad dem nu heter) för att det är en skön miljö. Då vet jag dock att det inte är kaffe utan service och känsla jag köper. Att göra det sällan och bara på utvalda ställen gör det dessutom till en ”upplevelse”.

    Gilla

    1. Jag resonerar på samma sätt. En trevlig upplevelse är ofta värd sina pengar. Att äte lunch med en vän på en trevlig restaurang en vanlig arbetsdag är verkligen något extra – att gå ut och köpa en medioker lunch och äta på kontoret för att man inte orkar fixa matlåda är verkligen en värdelös vana.

      Gilla

  2. Brukade älska känslan av storstad och puls jag automatiskt fick när jag hade en snygg take-away-kopp i handen. Sen lärde jag mig att locket består av polystyren som inte är särskilt hälsosamt och särskilt inte i kontakt med varm dryck. Dessutom är de där kopparna inte så snygga….
    Nu har jag min stål-termos-kopp. Den får mig att känna mig super-chick även om den är fylld med kamomillte! 🙂
    En sak till jag aldrig köper längre: handlingskassar! Har alltid en tygpåse med mig och ska det storhandlas blir det ryggsäck.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s