Privatekonomi · Spara · Tankar om livet

Att unna sig valfrihet

Två tydliga kategorier av människor har utkristalliserat sig i mitt medvetande de senaste åren. Det finns de som planerar och det finns de som löser allt ad-hoc.

Den planerande typen av människor har oftast livets väg ganska klart framför sig: man vet vad man vill utbilda sig till, man vet vad man vill spara pengar till, man vet hur många barn man vill ha. Planerandet blir en livsstil och en dygd med vilken planeraren kontrollerar sin tillvaro och sin vardag. Kanske handlar det om kontrollbehov, detta att aldrig utsätta sig för omvärldens infall. Kanske ligger det något annat bakom. Säkert är motiven lika många som människorna som praktiserar.

Den andra typen av människor föraktar planerandet. Det är en tråkig vana som hör en oönskad vuxenvärld till där alla lever ett ointressant liv och heter Svensson i efternamn. Att aktivt låta bli att planera blir en konst i sig och man hyllar impulsiviteten och obundenheten. Man vill ha friheten att när som helst kunna kränga på sig ryggsäcken och hälsa på någon av de alla vänner man har jorden över. Surfa lite här, åka skidor lite där. Hujedamej för att åka någonstans som turist – nej du, här upplever man det riktiga Thailand minsann, och går dit lokalbefolkningen går. Att betala räkningar är en världslig sak och att bry sig om sina ägodelar klassas som materialistiskt. Med munterhet och stort förtroende för att det mesta löser sig tar sig ad-hoc typen igenom livet och filosofin går ut på att man kan ju bli påkörd av en buss i morgon…

Som en sann representant för landet lagom så vill jag hävda att bägge dessa livsinställningar är föga givande för oss människor. Planeraren har kanske skapat sig ekonomiska förutsättningar till valfrihet, men ingen kreativitet att någonsin använda dessa. Ad-hoc typen har all kreativitet i världen, men i slutändan kommer valmöjligheterna att sina i takt med spargrisen (om det nu hade funnits en sådan).

Jag tror uppriktigt och helhjärtat på att fler människor måste inse att pengar faktiskt är ett verktyg och inte ett mål, men att det är ett verktyg som man inte i första taget kan leva utan. Kärleken betalar inga räkningar. Men utan kärlek kan man dö. Att spara pengar behöver tvätta bort sin präktiga helylle-stämpel. Om du sparar först, så kan du sedan välja hur ditt liv ska vara. Vara ledig halvårsvis för backpacking? Inga problem. Starta eget? Visst, kapitalet finns där. Sluta jobba innan 65? Genomförbart. Möjligheterna är oändliga så snart vi har lärt oss att unna oss själva valfrihet istället för pryttlar.

Annonser

11 thoughts on “Att unna sig valfrihet

  1. Mycket intressant reflektion. En av de vanligaste invändningarna som vi brukar få på vår plan är att ”ni måste ju leva nu”. Skulle dock vilja påstå att vårt planerande och ekonomiska sinne gjort att vi redan nu har gjort mer än många. Vi har jobbat/studerat utomlands i flera omgångar, vi har varit lediga tillsammans hela familjen i flera långa sammanhängande perioder etc. Vi har kort sagt hoppat på alla verkligt unika möjligheter som dykt upp men duckat alla ”låtsas unika möjligheter” så som ”billiga” weekends i någon europeisk storstad eller en hämt-kaffe varje fredag etc.

    Som du säger så bör man använda planerandet och det ekonomiska sinnet för att kunna utnyttja verkligt unika möjligheter…inte för att bara samla pengarna på hög…eller komplettera livremmen med ett par hängslen…det behövs inte!

    Gilla

    1. Det låter som att ni har hittat balans! En svårighet som jag tror att många inte ser är att det inte alltid är lätt att veta vad man egentligen vill. Då tar man en weekend och en hämtkaffe eftersom alla andra verkar bli nöjda av det.

      Gilla

      1. Att vi lyckas ha en ovanligt bra balans är nog mycket beroende på att vi är två som kompletterar varandra. Annars tror jag att det lätt skulle slå över åt enda eller andra hållet.

        Gilla

  2. Fällan dom flesta av oss som lägger på hög, verkar falla i är att inte lära sig ordet ”tillräckligt ”.

    Det går alltid att motivera ett arbetsår till med att man får en livrem till.

    Gilla

      1. Att dom blir snålare, har jag inte upplevt. Iallafall inte mot partner, barn och barnbarn, möjligen mot sig själva!

        Dom flesta är nog mer oroliga för att deras tid ska ta slut än deras pengar!

        Gilla

  3. Så rätt! Försökte försvara min lilla kusin som säger att hon vill spendera sitt liv med att fika och diskutera med sina vänner. De äldre i släkten förfäras över hur oansvarig och omogen hon är. Men varför skulle det vara omoget? Det är väl jättebra att hon fått denna insikt redan vid 19 års ålder och inte när hon är gammal och bitter? Bara hon organiserar sitt liv så det fungerar att fika hela dagarna är det ju inte alls omöjligt. Sen inte sagt att hon inte kan ändra sig (hon är ju bara 19) Men att det inte går, det är helt enkelt inte sant.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s