Allmänt · Gör det själv · Privatekonomi

Presenten och ångesten

Vad är egentligen en present? Det vill säga – vad är det vi ger bort?
Är huvudsaken att det är något som vi själva vill ge, eller bör det snarare vara att den är önskad av mottagaren?
Jag har ett stort antal inre konflikter när det kommer till presenter. Det allra, allra roligaste är att ge bort en perfekt gåva vid ett helt oväntat tillfälle. Så kan det bli när man av en slump sprungit över något som man direkt vet att någon annan skulle tycka mycket om. En bok som som man nyss har läst som man passar vidare eller en speciell krydda till matlagningsentusiasten. Kanske hittar man på loppis en exakt likadan kaffekopp som vännen råkat slå sönder vid senaste bjudningen och varit ledsen för. Jag tror att det är som roligast vid dessa tillfällen för att det, i och med att det är oväntat, inte är förknippat med några som helst förväntningar eller ångestmoment. Du hittar ett ting som en kär person skulle få glädje av och slår till. Personen blir glad men det blir också du – man blir som bekant lycklig av att göra andra glada.

Smolken i glädjebägaren utgörs dock av att kanske 90% av de presenter som ges bort inte gör det under sådana trevliga och enkla omständigheter. För det mesta så är det vid jul, födelsedagar, dop, konfirmation, bröllop och studenten som det är presentdags och där börjar förväntningsångesten. För hur mycket pengar vill och bör man ge? Jag är tämligen övertygad om att de flesta grundligt utvärderar priset på den gåva de ger, så att den inte är för billig men inte heller obekvämt dyr och storslagen. I bröllopsfrågespalter är det närmast obligatoriskt med frågan ”Måste presenten vara lika dyr som kuvertet?” Det är på något sätt så att presenter är så intimt förknippade med antingen mycket goda eller mycket dåliga egenskaper. Snål eller generös. Tacksam eller otacksam. Snäll eller egoistisk. Missunnsam eller uppskattande. Sniken eller givmild. Det verkar vara svårt att balansera däremellan.

Julen är ett mycket bra exempel. Jag tycker om att både ge bort och att få julklappar. Däremot behöver det ju inte involvera astronomiska summor pengar. Det som är knepigt är detta dilemma: Vi har lärt oss att allting värderas i kronor och ören. Det gör då med tanken att en present som vi har kommit över till ett lägre pris, direkt också känns mindre värd. Det är alltså inte själva presentens innehåll som är det avgörande, utan kostnaden för att införskaffa densamma. I mitt eget fall kan det ta sig uttryck i att jag har hittat en jättebra julklapp till ett av mina syskon – låt säga att det är en suverän stekpanna (läs mer om varför det är ett bra köp här) som jag hittar för en 50-lapp på en second-hand affär. Syskonet har verkligen önskat sig just en sådan och jag är övertygad om att hen kommer att bli mycket glad för presenten. Efter några dagar kommer jag att börja fundera igen: en julklapp för 50 kronor… Det är ju väldigt lite pengar, kanske är det bäst att komplettera med något mer? Så införskaffar jag kanske ytterligare någon pryl, och så känns gåvan, som var så bra, helt plötsligt bara konstig och ihopkrafsad.

På det här sättet har jag förstört för mig själv flera gånger. Varför kan jag inte nöja mig med att ge bort en fin gåva, oavsett vad den har kostat mig? Med resonemanget ovan så bidrar jag ju i allra högsta grad till att ge ammunition till de som anser att julen bara är ett utbyte av pengar vuxna människor emellan. Eftersom jag har fokuserat på själva summan så är det ju just det jag gör – ger bort pengarna och inte innehållet. Precis i motsats till hur jag vill göra, egentligen.

Hur ska vi då bära oss åt för att slippa allt detta, kasta ångestfilten och hitta tillbaka till glädjen med att ge?

En början kan vara att, som i de flesta fall, starta med sig själv. Vad för ting önskar du dig och hur värderar du den presenten som du får? Jag har börjat skriva upp konkreta saker som jag önskar mig allt eftersom jag upptäcker dem. En teater som jag gärna vill se, en tidning som skulle vara intressant att prenumerera på, en restaurang som jag skulle vilja äta på. Även små ting som jag skulle uppskatta: En termos, en vetevärmare eller en bok som jag har sett. Det här beror naturligtvis helt och hållet på vilket presenttradition man kommer ifrån – i min familj är det presenter till såväl vuxna som barn vid både födelsedag och jul. Jag tycker som sagt att det är roligt så länge som man fortsätter att komma ihåg varför vi ger. Andra familjer har kanske redan löst det på andra sätt och då är det bra så. Hursomhelst. Att ha några konkreta saker som jag kan önska mig för det fall att någon vill veta tycker jag är bra. Då underlättar jag för den som vill ge en gåva och jag minimerar samtidigt risken av få gåvor som jag inte uppskattar. Om jag inte har något särskilt som jag behöver för tillfället tycker jag att det är trevligt att önska mig en flaska vin – det är aldrig fel. På det här sättet kan man också skapa svängrum för både små och stora plånböcker.

För egen del tycker jag att en lösning när det kommer till att ge bort en present är att vara ute i god tid (som med så mycket annat). Förra året hittade jag till exempel redan i oktober en docksäng på loppis, för runt en 50-lapp. Precis en sådan som skulle passa ett syskonbarn som handen i handsken! Jag slog till, målade om den och nöjde mig med det. Pengarna fick komma i andra hand. Måste man hasta runt veckan innan jul så kommer julklapparna garanterat att bli dyra.

En annan sak som sätter käppar i hjulet för mig är att jag har en motvilja mot att ge bort saker som jag har gjort själv, vilket annars ju är en underbar present. En fin burk med god marmelad eller hemgjort godis uppskattar ju de flesta. Därutöver så  syr jag ju ibland och matkassar i tyg är också en ypperlig presentidé. Men något sätter stopp, kanske är det jante? Här får jag nog helt enkelt ta mig i kragen och gå utanför min komfort-zon.

Jag är också mycket för idén att gå samman flera personer och köpa en litet dyrare present, kanske som mottagaren inte skulle ha möjlighet att köpa åt sig själv. Då är givandet extra roligt. Snart nog kommer tidningarna att börja prognostisera över kommande julhandel och vi kommer att kunna läsa vad hushållen spenderar på såväl mat som klappar. Det är lätt att springa iväg. Själv tänkte jag ta med mig barnen ut i skogen och samla ihop lite fina naturmaterial från skogen nu innan det har kommit någon snö. Ekollon, kottar och annat som kan målas och bli fina julprydnader därhemma. Det känns som en bra start!

Vad har ni för tips när det handlar om presenter? Brukar ni ge presenter och hur resonerar ni då?

Annonser

13 thoughts on “Presenten och ångesten

  1. HEJ! Jättebra inlägg i presenthysteridebatten. Jag har ett presentskåp!
    Köper små saker lite då och då som jag vet kan komma till glädje för någon ur hela släktskaran, barnaskaran, till julklappsmottagare mm.
    Hittar på loppis, handlar på mega superduper-rea och stoppar i skåpet. Vips så fyller någon år och det är bara att leta bland leksaker, vackra blockljus, fina kort jag köpt (typ för 1 kr/st), små skålar jag fyller med godis te x. Bara fantasin sätter gränser. Har ett barnbarn och får TVÅ till inom kort. Och med FEM egna barn blir det åtgång i skåpet. Därför så hålls det också alltid aktuellt.
    Att sy och ge bort tygkassar verkar toppen. En sådan skriver jag genast upp på min önskelista som också innehåller ett medlemsskap I Naturskyddsföreningen, prenumeration på Camino och på Syre samt en golvlampa med riktat arbetsljus.

    Gilla

  2. Mina barn är vuxna och vi har bestämt att vi ger presenter bara om vi känner för det dvs om man råkar hitta något som passar perfekt så ger man det när man vill.
    På julafton är det barnen som får paket och för min del ger jag endast pengar (som föräldrarna placerar) till barnbarnen och ibland något symboliskt till vuxna (kaffe eller te,ljus eller liknande som går åt och som används).
    Mina barnbarn får saker i överflöd från sina farföräldrar så jag känner inte att de behöver en enda pryl till,då känns det bättre att ge något för framtiden.Det blir faktiskt för mycket för dem på julafton särskilt som ett barnbarn fyller år på juldagen och får lika många presenter då!
    Från mig kan de få böcker,presentkort på t ex skridskoskola eller liknande och det behöver inte vara födelsedag utan det kan jag ge när det passar.
    Till födelsedagar brukar jag vänta tills jag hittar ”rätt sak till rätt person”,jag ogillar både att ge och få pliktskyldiga presenter.När min yngsta flyttat hemifrån fick hon pengar på tandvårdskort för det är en sak många ungdomar glömmer bort att budgetera för (de är vana att det är gratis).

    Ibland samlar vi ihop till större högtidsdagar och då brukar alltid någon ha en bra idé om vad som passar jubilaren. Senast fick en syster en kurs i italiensk matlagning (hon älskar att laga mat).
    För egen del önskar jag enbart sånt som går åt,som ätbara saker,ljus och pengar på busskortet.Att bli bjuden på mat/restaurang är alltid rätt och presentkort på böcker (är en riktig bokmal).

    Gilla

  3. Mitt bästa tips är att skaffa en trevlig hobby och släppa ”gör-det-själv”-ångesten. Jag har skaffat bin, så jag har inga problem alls med presenter. Honung, bivaxljus, hemkokta honungskarameller, honungskaka, hemgjorda salvor. För det andra så tycker jag också att man ska släppa ”för dyrt”-tanken. Med det menar jag inte att man ska göra av med mer pengar än man har och vill skiljas från, utan att försöka släppa de sociala spärrarna runt det hela. Det blir ofta bättre om man köper en genuint bra grej, även om den är ”för dyr” än om man köper tjafs som är ”lagom dyrt”.

    Gilla

    1. Det låter underbart med bin! Jag har tänkt försöka att göra bivaxdukar i stil med Beeswrap – är det något du har testat? Jag tror likt dig att man bör fokusera på det man vill ge och lägga tankarna på för dyrt eller för billigt åt sidan. Blir bäst då för alla!

      Gilla

  4. Intressant att läsa om hur andra gör med presenter. Vi ger, precis som ni, även julklappar till de vuxna eftersom vi gärna vill behålla traditionen av att ge gåvor.
    För barnens del brukar vi snacka ihop oss alla vuxna innan så att (i alla fall vårt barn) bara får typ fem paket. Något ätbart, något att ha på sig, något att läsa, något han behöver och något han gärna vill ha/har önskat sig. Det är ungefär så mycket han kan hantera än. På hans födelsedag (när det är betydligt fler som vill ge och komma och besöka) sprider vi ut besöken och paketen över många dagar så det inte blir för mycket. Funkar fint nu när grynet är så liten.
    Till vuxna ger vi blommor/blomstercheckar ifall det är många som gratulerar samtidigt, något ätbart, pengar till välgörenhet, en tidningsprenumeration, en upplevelse eller något vi fixat själva. Då kan det vara något stickat, en växt vi dragit upp själva eller någon form av foto, antingen i ram eller som kalender, hemkokt marmelad eller fint inslaget hemgjort godis.
    Tror det där med att ge egentillverkat är olika tradition. I vår familj ger vi ofta hemgjorda saker så jag tycker nog att det är den finaste presenten. Tänk vad mycket tid någon lagt ner på en när man får något hemstickat! Fantastiskt!
    För att få bukt med futtighetsångesten i fall presenten är liten eller billig brukar jag slå in ambitiöst. Typ såhär: https://handelsevis.wordpress.com/2014/12/22/julklapparna/
    Har ett helt lager med presentförpackningar och papper av olika slag, de flesta begagnade. 🙂

    Gilla

  5. Hemstickade sockar är en underbar present att få! Till jul brukar jag ge bort hembakta chokladbiskvier i olika varianter, knäck med olika smaker t.ex saffran, lakrits… Annars ger jag gärna bort sådant som försvinner, t.ex ljus, tvål, te, kaffe, torkad svamp, kryddor, ”mat” antingen ngt nytt spännande eller ngt jag vet hen gillar. Presentkort är oxå en bra present att ge bort tycker jag 😊. att få något hemgjort uppskattar jag iaf om det är användbart 😉

    Gilla

    1. Haha, när du skriver så om användbart kommer jag att tänka på en kompis mormor som sydde små prydnader som man skulle hänga på flaskor – typ miniförkläden och andra märkliga saker. Just sådant kan man ju avvara 🙂

      Gilla

      1. 🙂 jag har satsat på vågavägraplastpåsar så jag ger ibland bort egensydda tygkassar till dom jag vet uppskattar och kommer att använda dom. vissa är i nytt tyg ( har ett gediget tyglager pga tidigare proshopping ) andra är sydda av gardiner, jeans, dukar, löpare osv… gillade din ide med strutinslagning, tror jag ska prova att sy strutar… någon gång… i framtiden… har mer ideer än ork ibland 😉

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s