Allmänt · Tankar om livet

Att välja väg i livet

Vad vill jag göra och hur vill jag leva?

Tänk att så enkla frågor kan vara så svåra att hitta svar på. Jag önskar ibland att jag inte var så lagd åt grubblarhållet – mycket skulle ha varit mindre komplicerad om så hade varit. Frågan är vad man gör när man inte känner sig helt övertygad om att man har lagt upp livet på ett bra sätt. När de mörkare tankarna kommer ibland handlar det alltid om barnen. Är det rätt att små barn går på dagis hela dagarna? Är jag alls närvarande och finns jag där för dem varje dag? Om de inte gick på dagis – skulle jag ha glädje av att vara hemma med dem hela dagarna? Skulle de ha glädje av att tillbringa all tid med sin mamma. Kanske – men därom tvista de lärde. Svar på dessa frågor verkar vara väldigt svårt.

Jag har tyckt om mitt arbete men mer och mer känner jag att det inte är rätt för mig. Arbetsplatsen är det i grunden inget fel på – däremot går det alltmer upp för mig att jag är på fel plats. Tvivlen säger dock: finns det en annan arbetsplats där jag skulle trivas med att vara mellan 8 och 17, måndag till fredag? Jag är ju en sådan som älskar fritid. Jag är liksom så bra på att vara ledig! Aldrig är jag så tillfreds som när jag har några fridagar – inga måsten utan bara härliga saker. Laga god mat i lugn och ro och kanske träffa en god vän gör mig glad. Barnen och jag leker, läser, bakar och busar och det finns inga måsten. Vi blir ju arga och bråkar titt som tätt, men det känns alltid som ett bråk som är meningsfullt istället för morgonrutinens skrik och gap för att vi är sena och har glömt borsta tänderna och vill ha andra kläder.

Samtidigt finns där också en rädsla eftersom det ofta är förknippat med en viss obekvämlighet att inte göra som alla andra. Som normen. Jag märker hur det hela tiden sätter käppar i tankehjulet, det är svårt att se riktigt klart för alla normer och måsten som är i vägen. I vägen för vägen.

Annonser

12 thoughts on “Att välja väg i livet

  1. Hej Anna ! Barnen växer upp väldigt fort, så tror du, att du skulle må bättre att jobba deltid istället för heltid. Det kanske skulle du må bättre av, för då skulle du hinna göra annat än jobba hela dagarna och vänta helgen. Sen håll koll var du använder pengar ? Om man sparar långsiktigt och undviker impulsköp, så snart har man bra buffert, att kunna göra sånt/såna saker som man längtar efter. Ha det så bra med familjen ! Kram/Paula

    Gilla

  2. Jag har inga barn. Och ibland förstår jag inte hur människor orkar med heltidsjobb, hus och barn. Inte undra på att folk mår dåligt och går på antidepressiva i så stor utsträckning i Sverige idag. Livet ska ju levas här och nu, inte bara vara en lång stressig väg framtill pensionen som dessutom hela tiden upprepas som ett skräckscenario, ifall man inte duktigt sliter i sitt anletes svett framtill typ 75 år Vi blir hela tiden ingjutna med att vi måste jobba minst 100% för att vi ska bidra till den gemensamma välfärden och pådyvlade dåligt samvete ifall vi ifrågasätter rådande system. Inte undra på att folk mår dåligt och blir utbrända, något är fel.Samtidigt ska vi också hålla köpkarusellen igång och vara marknadens konsumtionsslavar. Vi är insnärjda i så mycket krav utifrån och springer i råttracet, för att vi inte har tid att tänka på hur vi vill ha det. Det gnager i själen hos många men det finn ingen tid för insikt eller eftertanke, förrän man möjligen ramlat ihop och då finns ingen ork.
    Tiden nu kommer aldrig igen, ta tillvara på den, om du kan!

    Gilla

    1. Tack för kloka tankar! Ja, det är egentligen makalöst hur mycket man ska klämma in på de där timmarna som blir över. Ändå intressant att tänka på att vi förmodligen aldrig i modern historia har haft så mycket fritid som nu, och ändå känner vi så här! Något är upp och ner.

      Gilla

  3. Jag tror att man har kommit en bit på vägen, när man inser att det som är bäst för samhället, inte alltid behöver vara det bästa för individen!

    Den enda röst du måste lyssna på är din inre, den du möter när du tittat in i spegeln när du ska borsta tänderna på morgonen!

    Det går aldrig att ersätta kvantitet med kvalitet, när det gäller barn, enligt min åsikt.

    Varit ute och lekt med ett av mina barnbarn, rummet är fyllt av fina leksaker men det enda han vill att vi ska leka med är snören, grus och vatten!

    Är alla dessa dyra leksaker ett barn anses behöva för att utvecklas, ett sätt för dom vuxna att döva sina samveten med?

    Gilla

      1. Ja! Även prickkastning med fallfrukt i hink är en populär och utvecklande träning för motoriken, för en treåring! 😊
        Sedan utfodring med frukten till hästarna. Var det dom gjorde förr? Skillnaden fanns inte mellan arbete och lek, allt hängde ihop! Man förenade nytta med nöje och skapade ingen stress!

        Gilla

  4. ”Frågan är vad man gör när man inte känner sig helt övertygad om att man har lagt upp livet på ett bra sätt.”

    > Jag tror att man måste ändra på inte allt men någon avgörande del i livet för att undersöka om det leder till en bättre situation. Om inte den ändringen gjorde det så testar man något annat. När man träffar rätt så leder ofta det ena vidare till det andra.

    ”Tvivlen säger dock: finns det en annan arbetsplats där jag skulle trivas med att vara mellan 8 och 17, måndag till fredag? Jag är ju en sådan som älskar fritid. Jag är liksom så bra på att vara ledig!”

    > Jag tror att du kanske skulle vinna mer på att gå ned i arbetstid (25-50%) än att jaga den ”rätta” arbetsplatsen. Detta eftersom du känner så tydligt att du saknar fri tid. Det är också ett faktum att alla inte är bra på att vara lediga, de bara tror det, och är du verkligen bra på det så vore det förstås dumt att inte satsa på det. Så länge du har möjlighet att gå ned i arbetstid är fri tid ingen större eller annorlunda kostnad än prylar, resor, för dyrt boende etc. Vi är alla fria att välja, och barn kan vara mer en tillgång än ett hinder i ett sådant val eftersom de har mest behov av vår tid och inte våra pengar.

    ”Samtidigt finns där också en rädsla eftersom det ofta är förknippat med en viss obekvämlighet att inte göra som alla andra. Som normen.”

    > Jag minns hur jag själv vid en punkt i livet kom att känna mig låst (bara det faktum att jag tillbringade mer tid med mina arbetskamrater än med min familj!). Det liv jag helst ville leva var något annat, men jag var oklar över vad det kunde vara. Det jag helst ville göra var så oproduktivt att det knappast kunde tas på allvar, allra minst av ”normen”, och därmed inte heller av mig själv.

    Det jag upplevde som mest obehagligt var själva känslan av att vara låst. Jag fick för mig att börja intala mig själv att inte acceptera den känslan, utan i stället förutsätta att jag var fri. Det ledde under några år till att jag gjorde förändringar, inte omvälvande men större, som fick mig att successivt inse hur jag tillsammans med min familj kunde stöpa om livet så att det är sådant var och en av oss vill ha det.

    Jag tror att det gäller att inse att man hela tiden gör val, även när vi inte gör val. Jag tror att jag blev medveten om att de omständigheter som jag levde under faktiskt var mina egna val. Därmed öppnades i mitt tänkande möjligheten att göra andra val och helt tvärtom (jämfört med alla andra och ”normen”) vilket visade sig vara mer rätt.

    I andra delar av världen skulle jag inte drömma om att skriva detta. Men här i landet finns så stora möjligheter att forma sitt liv under trygga förhållanden.

    Gilla

    1. Fin reflektion. Instämmer till 100% om att livet ju består av de egna valen. Jag har förstått det, men kanske inte nått riktig insikt ännu, för mina alternativa val ter sig fortfarande grumliga. Gillar också din formulering om barn och att de är i större behov av vår tid än våra pengar. Den ska jag ta med mig.

      Gilla

  5. De grumliga valen och de fördunklande och försvårande normerna brottas jag med som bara den. Det är den brottningsmatchen som leder mig in på din blogg – som är jättefin och inspirerande! Valet just nu: stanna i Stockholm, med smått vansinniga boendekostnader och sisådär 1,5 timmer pendling totalt per dag och person, eller bara dra iväg. Till en medelstor stad inte superlångt bort, och bo i hus istället för lgh – för ungefär halva kostnaden. Cykla till jobbet, eller stan, på 10 minuter. Hinna umgås med barnen på ett helt annat sätt. När man skriver det såhär låter det lätt, men valet känns svårt..

    Gilla

    1. Hej Linn! Så otroligt kul att du har hittat hit, och TACK för din uppskattning. Det betyder verkligen mycket 😊 Låter som att vi delar många tankar. Ibland är det svårt att veta varför man inte gör slag i saken, trots att det ju låter enkelt. Rädsla för nytt generellt tror jag är en del. För mig skulle det kännas svårt att flytta ifrån främst familjen här i Stockholm också. Har du funderat på att jobba mindre, eller ta något annat litet steg på vägen?
      Varma hälsningar/Anna

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s