Privatekonomi · Spara · Tankar om livet

Ekonomiskt självförtroende

Vad är egentligen ekonomiskt självförtroende? En googling ger vid handen att det främst gäller att folk tror sig ha sämre kunskaper om att placera pengar än vad som är skäligt att anta att de faktiskt har. Detta förhållandet gäller för övrigt tydligen i högre grad för kvinnor, vilket väl inte är så särdeles överraskande.

När jag pratar om ekonomiskt självförtroende så är inte det vad jag primärt har i åtanke. Det jag reflekterar kring är snarare förmågan som man tror sig ha att hantera sina pengar på ett ansvarsfullt och ändamålsenligt sätt sett till sina egna preferenser. När man kontinuerligt underskattar den förmågan så är det lätt hänt att en sämre ekonomi blir som en självuppfyllande profetia – man tror att man är värdelös på att hantera pengar och funderar därför knappt ens på att lägga om vanor som skulle kunna förbättra ekonomin (här har jag skrivit om att måla in sig i ekonomiska hörn tidigare).

Pengar är också i flera sammanhang förknippade med skuld och skam. Man kanske har någon historia i bagaget där man har lånat pengar på ett vårdslöst sätt, spenderat summor på onödiga saker eller av ungdomlig dumhet helt förbrukat en peng som var tänkt att gå till ett annat ändamål. Jag tror att det för många människor är svårt att göra sig av med den typen av bagage, inte bara i i form av att lösa ett lån (eller vad det nu vara månde) utan snarare att släppa det ekonomiska misslyckandet som det utgör. Det är lätt hänt att man börjar definiera sig själv och sin förmåga utefter dessa enstaka händelser och där hamnar man så lätt i fel hjulspår. Detta är ofta lätt att se hos medverkande i program som Lyxfällan men det behöver alls inte vara på ett sådant extremt sätt. Man omfamnar bilden av sig själv som någon som är dålig på att hantera pengar och blir därför också sämre och sämre på just det. Kanske fungerar spenderande ibland som plåster på såren också för att ytterligare skynda på den nedåtgående spiralen…

Det måste vara en psykologisk mekanism i detta som jag inte känner till, men det är lustigt hur stor vikt vi lägger vid det förflutna egentligen. En person som har varit försatt i skuld skulle ju kunna visualisera sig som skuldfri om x antal år likaväl som att gräva ner sig de snedsteg som gjorde att hen hamnade i skuld från första början. Ändå är det som om framtiden inte alls finns med i medvetandevärlden. Jag kan själv känna igen det delvis också när det gäller sparande. Det är ett hinder för mig att försöka tänka mig en framtid om 15 år som en motivator för att lägga undan större summor varje månad.

Det som jag tror är absolut nödvändigt för att komma ur en dålig pengacirkel är att börja göra en sak. Låt allting annat i ekonomin vara som vanligt, men gör en förändring någonstans. Vad som är bäst att göra varierar säkert från person till person, men jag tror att det är en god idé att börja spara en summa pengar varje månad. Jag inser att detta är det absolut mest grundläggande som man skulle kunna säga i privatekonomiska sammanhang, men jag menar att det finns betydligt bättre anledningar till att just börja ett regelbundet sparande än den eventuella buffert den ger dig.

När vi för några år sedan började att ta itu med uppgiften att betala tillbaka ett lån så gjorde vi just så – jag satte över 3000 kronor med automatisk överföring varje månad (jag har skrivit om det mer här). Det som händer, som med de flesta vanor, är att man inte tänker på det så mycket efter en tid. Man känner heller inte att det saknas pengar sedan man vant sig. När de där enstaka tusenlapparna efter ett tag har hopat sig och blivit 10 000 kr plötsligt, så händer något. Man upptäcker att man kan – och ofta utan avgrundsdjupa ansträngningar också. Sådant inspirerar.

3000 kronor kanske inte är praktiskt genomförbart för en del som har låga inkomster. Då är det så, men min starka uppmaning är att inte börja med en för liten summa. Man måste se effekt och lägger man undan 300 kronor så tror jag att effekten blir för liten för att det ska fungera som självförtroende-höjare i dessa sammanhang.

Hur ser erat ekonomiska självförtroende ut? Har det alltid funnits eller pågår kampen ännu?

Annonser

7 thoughts on “Ekonomiskt självförtroende

  1. Mitt ekonomiska självförtroende är på topp, men det har pendlat genom livet. Har skrivit idag om alla de valmöjligheter som vi ställs inför och tror att det kan vara en bidragande orsak till att många har lågt sjävförtroende. Även om man tar tag i saker så finns alltid den där gnagande känslan av att det kanske finns ett bättre (ekonomiskt) val där ute. Om vi skulle förekla detta för oss själva ett snäpp och inse att det finns många val som är tillräckligt bra så tror jag även detta skulle höja mångas ekonomiska självförtroende. http://frivid42.com/2015/11/18/det-handlar-bara-om-att-inte-valja-det-samsta/

    Gilla

    1. En intressant tanke. Jag är personligen av den uppfattningen att det är ohälsosamt och kanske rent farligt att hela tiden gräma sig över att det kanske fanns, eller skulle kunna dyka upp, ett bättre val. Lätt hänt att man på så vis fastnar i limbo och aldrig beslutar sig för något alls – det enda man med säkerhet vet är att man är missnöjd med rådande situation. Det gnagandet kan bli förödande.

      Gilla

  2. Självförtroende är färskvara!
    Den måste återerövras genom hela livet!
    Att vi känner tvivel över våra val är sunt, annars skulle vi lätt drabbas av hybris!
    Den enkla starten är att se till att egot alltid är mindre än inkomsterna. Använder man sen överskottet till att minska sina skulder växer man sakta.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s