Allmänt

Festa på andras bekostnad

Om du under helgen googlade på ”hur”, så var den tredje vanligaste sökningen ”hur går jag ur kommunal”. Google har verkligen blivit ett intressant verktyg för att hitta aktuella strömningar i samhället.

Nu vill jag börja med att lägga in en brasklapp om att ”drevet”, eller den intensiva bevakningen, av Kommunal m.fl. lätt drar iväg lite för långt och inte bara innehåller relevanta saker. Också vissa av avslöjandena låter ju värre än vad de är. Men med det sagt:

Hur kan det bli så här? Att de människor som ska företräda andra så till den grad förblindas av sin position att man tappar alla begrepp om rim och reson så att det verkar normalt att resa utomlands, bo på lyxiga hotell och äta gott. Utan att stå för notan.

Att de märkligaste sakerna normaliseras i en sluten krets. Festa på andras bekostnad? Är det någon större skillnad mot att stjäla? Nej, möjligen mer oetiskt eftersom man dessutom missbrukar ett förtroende som man givits. Och urholkar förtroendet för liknande officiella institutioner av olika slag. Förtroende mellan människor är en viktigt grundsten i ett välmående samhälle, och när den här typen av saker händer så tror jag att det kan få en generell påverkan också för andra institutioner, myndigheter eller politiska organ.

Det är helt enkelt så att iallafall jag, och jag tror många med mig, har högre förväntningar på dem som uttrycker, och gör politisk karriär på, solidariska värderingar och företräder låginkomsttagare. Att chefer inom privat sektor lyfter absurt höga bonusar är inte alltid oproblematiskt, men det är inte riktigt samma sak som om du har uttryckt vissa åsikter och värderingar, som du själv sedan inte lever efter.

Något som jag däremot känner mig tämligen övertygad om är att det är lätt hänt. Det kräver en ganska stor ansträngning att kontinuerligt ifrågasätta rutiner, vanor, livsstil och pengar. Som politiker, eller i det här fallet fackliga företrädare, som får högre och högre inkomst, och fler och fler bidrag. Då måste man varje dag fråga sig om det man tjänar är rimligt, om de avdrag/bidrag man begär är rimliga, om min livsstil är rimlig kopplat till dem som jag företräder? Där är det lätt att göra fel, att missa, att välja det bekväma och trevliga.

Att det är lätt hänt är däremot ingen ursäkt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s