Privatekonomi

Spartips: Vårda relationen

Få saker är så kostsamma som att splitta upp ett hushåll i två – och kostnaden betalas både ur plånboken och i själsligt lidande.

Jag började tänka på det här lite extra när storugglan kommenterade på ett tidigare inlägg och skrev något i stil med att det handlar om att förbereda sig på det värsta. Det som jag och min sambo har pratat om när det gäller vår ekonomiska sårbarhet och en eventuell bostadskrasch är att det i sig inte är en katastrof – om det däremot kommer i kombination med annat, som sjukskrivning eller separation, ja då är läget betydligt allvarligare.

Så länge två personer lever tillsammans och har någon form av inkomst så klaras mycket av.

Därför är det så viktigt att vårda den relation man har. Det kan motivera några extra utgifter då och då. Inte så att man bara vårdar relationen genom att äta ute och resa bort – långt ifrån. Men att någon gång se varandra i ett annat sammanhang, uppleva något nytt och ta sig lite extra tid, det skapar en bra  grund att stå på om det skulle börja blåsa.

Att anamma en sparsam livsstil kan nog också troligt stärka en relation – tvärt emot den gängse uppfattningen att mindre utrymme i ekonomin frestar på (stämmer förmodligen främst när omställningen sker på frivillig basis). Genom en ny medvetenhet och en strävan efter att samarbeta mot gemensamma mål kan man kanske till och med finna ny energi tillsammans. För mig och min sambo är det en sanning så här långt åtminstone.

Annonser

9 thoughts on “Spartips: Vårda relationen

  1. Bra skrivet. Det är viktigt att vårda relationer och jag har svårt att se hur man kan tänka sig ett uppbrott som en planeringsvariabel. Grunden måste vara att man ska fortsätta vara tillsammans med den man älskar och plan B bör vara att jobba hårdare på plan A. Sen kan det oväntade hända men den som har en god ekonomi kommer klara även detta bättre än de flesta så det krävs ingen specifik plan för detta.

    Det är viktigt att göra saker tillsammans och vi uppskattar att gå på restaurang ibland men framförallt så är det tiden som är värdefull och det är inget som säger att en picknick på en vacker plats..eller en skidtur eller en promenad till sjön kvalitetsmässigt är sämre. Fördelen med sparsamhet om det utövas på rätt sätt (dvs inte genom att sluta göra grejer) är att man får bli mer uppfinningsrik och inte bara kasta pengar på vartenda problem.

    Gilla

  2. Att inte ta något eller någon för givet, tror jag är en bra början på ett långt förhållande.

    Håller inte med fff att det som inträffar i 50% av alla förhållanden, skulle vara fel att reflekterat över.

    Speciellt för kvinnor tror jag att det är viktigt att kompensera sig för lägre löner under småbarnsåren, som är vanligt.

    Att hoppas och jobba för det bästa men planera för det värsta, vare sig det är arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller död, är inte oromantisk i min värld.

    Det är ett bevis på att man bryr sig om sin partner!

    Att motgångar som drabbar dom flesta under ett livslångt förhållande, stärker långsiktigt när ens partner ställer upp och man tillsammans arbetar sig igenom dom. Att veta att ens partner är något att hålla i även om det blåser orkan, ger styrka åt förhållanden.

    Så 44 år så här långt och hoppas på många mer men tar det inte för givet!

    Gilla

    1. Jag är lite oklar om det var så fff menade, men hursomhelst så är jag på din linje. Alla förutsättningar ska vara utredda innan man kommer dit att man bråkar om allt. Att var och en har möjlighet att klara sig på egen hand tror jag är en god grund. Då har man en säkerhet i att man fortsätter leva tillsammans av lust och inte av tvång.

      Gilla

    2. Jag kanske var lite otydlig men jag menade att om man hela tiden sneglar på nödutgången så ökar nog möjligheten att man behöver använda den. Om man däremot bygger hela sitt liv kring att ha marginaler så finns ju dessa även om det värsta skulle hända och då kan man mer eller mindre skita i att tänka på det. Planera för en fantastiskt fri framtid tillsammans och om något annat händer så har ni det tillräckligt väl förspänt för att klara även den utmaningen.

      Gilla

  3. Jag tror att jag i den kommentar du apostroferar tänkte på att förbereda sig för det värsta som kan hända i form av en börschkrasch (med tillgång till tillräckliga likvida medel och investeringarna tillräckligt diversifierade). Extra angeläget när man som vi båda checkat ut.

    En skilsmässa… då pratar vi verkligen om det värsta. Men som Kalle tror jag att man bör förbereda sig även för det, inte minst om någon är ekonomiskt svagare än den andra. Jämställdhet och omtänksamhet tycker jag också är romantiskt, även om det handlar om pengar och äktenskapsförord.

    Man ska kanske också vara misstänksam mot sitt framtida jag och hens förmåga att vara schysst i skarpt läge. Skilsmässor tenderar ju att ta fram det sämsta hos många av oss. Då är det bra att det viktiga är uttänkt och dokumenterat innan (och inlåst i bankfacket, så man vet var de finns). Jag skulle inte tveka att ta hjälp av en erfaren familjejurist för att få allt på plats.

    Men det ekonomiska och juridiska är förstås bara en grund att stå på. Resten av arbetet måste man göra varje dag. Där håller jag med om det du och Fri vid 42/FFF beskriver. Snacka om investering.

    Gilla

    1. Ja, väl talat om att man behöver misstänkliggöra också sig själv. Jag är ett stort fan av detta, att tänka efter innan, och tycker att en relation också måste kunna rymma den typen av krassa realitetsdiskussioner. Om inte så har man nog ett problem att hantera från start.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s