Allmänt · Tankar om livet

Historien om den ojämna bloggen

Det var en gång en småbarnsmorsa som började blogga. Hon tyckte att det var roligt att skriva och roligt att utbyta idéer kring livsstil, i stora drag. Lite mer specifikt en livsstil som känns trevlig och hållbar både för det sociala livet, ekonomin och miljön också. Som inte ville jobba jobba jobba utan kanske lyckas tillskansa sig lite mer frihet – frihet att välja och styra över sin tillvaro. Inte just precis nu, för sådant tar tid att bygga upp, men någon gång i framtiden. Kanske pensionera sig innan 65? Kanske ha lite mer tid över för de små barnen? Kanske orka vara vaken efter 20.00 så att man kan vara trevlig mot sin sambo?

I perioder gick bloggen fantastiskt bra, bättre än vad den nybakade bloggerskan hade vågat hoppas på. Många människor läste, tyckte och kommenterade. I perioder gick det dock trögt. Inspirationen till att författa texter infann sig inte, orken att sitta vaken en stund efter att barnen somnat för att läsa andras tankar och uttrycka egna var obefintlig. Då blev det färre inlägg. Och som det ofta ser ut i en dålig spiral – det skapas ett dåligt samvete som leder till att man helst inte vill kännas vid det man borde göra. Ungefär på samma sätt som mönstret ser ut när man spenderar allt för mycket pengar och inte har koll på ekonomin. Man bara chansar på att kortköpet ska gå igenom eftersom man är alltför rädd, och det är alltför jobbigt, att undersöka saldot på kontot.

Det har varit en osedvanligt tung vinter för mig. Jag har inte helt lyckats klarlägga varför den har varit det. Men i februari har jag varit så trött så det har saknat motstycke. Ungefär varje kväll har jag somnat när jag nattat barnen, vid kl. 8. Vaknat till helt desorienterad vid 22.30, blaskat av ansiktet och borstat tänderna och sen stupat i säng igen. Sovit länge om nätterna, om än inte ostört, men varit fruktansvärt trött på morgonen oavsett antal sömntimmar. Ni kommer ihåg det där kloka inlägget jag skrev i höstas om målet med kvällen? Pyttsan! Målet har varit att inte somna i barnens säng, och det har jag misslyckats kapitalt med.

Sedan blev det inte bättre, rent bloggmässigt, av att jag började ett nytt jobb i slutet av februari. Det gjorde att det lilla energiöverskottet som möjligtvis fanns kvar efter arbetsdagens slut försvann.

Ytterligare en bidragande orsak kan vara prestationsångest, i någon form. Jag har velat skriva om bra och kloka saker och påvisa effekter i mitt eget liv och i min tillvaro. Det känns extra misslyckat att konstatera att en månad gick åt skogen ekonomiskt, när man utger sig för att försöka vara sparsam och konsumentkritisk och allt det där. Samtidigt är det så det är ibland, för de flesta av oss skulle jag tro. Här måste jag nog bara förändra mitt förhållningssätt och skaffa lite mer självdistans, kanske.

Jag har i alla fall en ambition om att vara lite, lite jämnare i mitt bloggande. Jag tycker ju själv att det är lite frustrerande när man följer någon blogg där det är gasa-bromsa om vart annat. Det är skönare när man har ett pålitligt tempo, om än lite färre inlägg.

Tack för att ni har läst. More to come!

Annonser

16 thoughts on “Historien om den ojämna bloggen

  1. Hej, jag undrade var du tog vägen.

    Bloggen ska ge, inte ta! Du ska ta intryck av andra och prata med andra, men inte jobba för andra.

    Vi småbarnsföräldrar är inte roligare än vad du varit i vinter.

    Ja, det finns massa saker att säga men det bästa rådet du kan få är nog ”på’t igen bara!”.

    Gilla

  2. Ja, sega sega vinter med allt för mycket på schemat! Håller med dig i varje ord och har liksom du, också börjat somna vid nattningen oroväckande ofta. Tur att hjärtegrynet bara har en 1,40 säng så det blir rejält obekvämt efter en stund och jag vaknar till igen. Ironiskt nog har jag ofta den gångna vintern (för nu är det baskemig vår!) räddats av vabb. Tack och lov för dessa andningsghål som visserligen ger mycket att ta igen när de är över men en ack så välbehövlig vila när de pågår.
    Jag tycker det är kul varje gång du skriver! Alldeles oavsett om det var längesedan sist 🙂

    Gilla

  3. Väntar tålmodigt och tänker att det är precis som för mig som för dig, livet kommer mellan saker och dåligt samvete ska du inte ha, bort med sådana tankar det trycker bara ner dig och tar mer energi ☺️ Tack för att du delar med dig av dina tankar, jag läser varje inlägg men är dålig på att kommentera.

    Gilla

  4. Jag tänker så här – om ingen vågar berätta när det går dåligt, så hjälps vi ju alla åt att skapa den där ”alla-anda-är-så-lyckade-ångesten”
    Så, berätta om den där månaden som gått dåligt med! 🙂
    Men känn ingen press – skriv när du orkar och hinner, att blogga ska vara roligt!
    Sen tror jag det är svårt att skriva topp-inlägg hela tiden. Samtidigt, VEM är det som avgör om det är ett bra inlägg eller inte, tänker att olika läsare gillar olika saker, texter skrivna på olika sätt, olika vinklar, ja du förstår nog vad jag menar?!
    Men visst, ett bra språk och bra formulerat höjer förstås intrycket!

    Ut och lapa sol och fyll energidepåerna och skriv när det känns bra!
    Kram!

    Gilla

    1. Din kommentar skickades till skräpposten, såg den alldeles nyss!
      Tack för kloka synpunkter. Det är lite farligt såklart när bloggar bara blir ett showroom för lyckade dagar. Jag tror liksom du att det i längden är en aning destruktivt. Håller också med i det du skriver om kvaliteten på inlägg. Ibland är good enough gott nog – eller så får jag i alla fall öva mig på att tänka 🙂

      Gilla

  5. Kul att du är tillbaka , har saknat din inlägg.
    Får jag önska ett inlägg så här inför påsken .,?! Tycker det är svårt med storhelger och förväntningar … Vi har en del gäster över helgen. Vissa av dem kommer och ” bor på hotell med helpension ” andra hjälper till erbjuder sig handla om ” nåt behövs ” .just den här helgen får vi besök av både nära släkt och mer avlägsen . Brukar säga att alla går handla det man vill äta. Funkar väl så där …. Hur gör ni andra kring storhelger/ semestrar?

    Gilla

  6. Hej! Har legat sjuk på soffan i många dagar nu, men det var trevligt att läsa genom din blogg!!! Många många bra inlägg och jag känner igen mig i mycket av det du skriver och grubblar på. Tack! Hoppas att du fortsätter att skriva då och då när du har ork och lust!

    En sak som jag har funderat mycket på är våra drömmar – stora som små och jag försöker att uppmana mina barn till att ha drömmar. Samtidigt känner jag själv att jag har tappat mina drömmar i ekorrhjulet…

    Gilla

    1. Hej Lily, tack för din kommentar! Jag har själv svårt att relatera till just drömmar på nåt vis. Kanske har jag också fast jag inte tänker på det som drömmar. Vilka drömmar tycker du att du har tappat?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s