Allmänt

Minimalist eller Snål-Ove?

Minimalisterna skrev häromdagen ett intressant inlägg om saker som de inte äger. Följande två formuleringar fick mig att fundera lite extra: ”Under sommaren har vi därför planer på att låna en av Fru Minimalists föräldrars två bilar för att underlätta transport med två barn, en egen bil dröjer det dock fortfarande innan vi skaffar” och ”Borrmaskin. Än så länge har vi klarat oss fint med att låna borrmaskin av släktingar vid behov”.

Jag både gillar och ogillar minimalism. Det finns en lockelse i minimalismens enkelhet och alla som har röjt ordentligt har nog upplevt vad mycket energi det ger att göra sig av med saker. Det jag inte riktigt får på plats med minimalismen är nog sådant som helt enkelt inte riktigt rimmar med min personlighet. Dels tycker jag om fina saker, rent krasst. Inte så att jag kanske samlar på små glasfigurer men jag tycker om att ta fram, plocka bort, ändra, möblera om och så vidare, och tycker att jag får ganska mycket energi av det. Behöver ju absolut inte ha 12 vaser men jag älskar att ha dem framme som ett stilleben och titta på dem. Sedan kommer det också ner till lite av en krock i livsstilsprioriteringar: Jag tycker om att lära mig nya saker och jag och sambon försöker nästan alltid att klara av saker själva, vare sig det handlar om att skruva upp en tavla utan att be om hjälp eller att kunna hyra ett släp utan att låna en bil av andra. Detta kräver en viss uppsättning prylar. Jag är ju som tidigare nämnts förtjust i att sy, i en högst amatörmässig klass, men det ger mig mycket glädje och energi när jag får ge utlopp för min kreativitet på det sättet. Det bygger också på att det finns saker hemma att skapa med och av – för att sticka iväg till en pyssel- eller syaffär just när man är sugen är som att gå in i en saluhall när du är utsvulten: dyrt och ganska okonstruktivt.

Men så till pudelns kärna: Hur kan vi egentligen förhålla oss till minimalismen om den i sin utövade form bygger på att andra har saker till förfogande som man kan låna vid behov?

Jag vill understryka att jag på intet sätt är emot vare sig minimalism som företeelse eller att låna saker av andra. Det är paradoxen i kombinationen av de bägge som jag är intresserad av att diskutera.

För hur rimmar det egentligen att vara minimalist, men med behov av att låna saker av andra? Är man då rent av minimalist på någon annans bekostnad? För om man nu ska hårdra det: Vem skulle tacka nej till att ha tillgång till exempelvis en bil, verktygslåda eller en symaskin utan att behöva införskaffa den, betala för den, förvara den, underhålla den och allt övrigt som kommer med ägande? Vad är då skillnaden mellan en minimalist och Solsidans berömda karaktär Snål-Ove – förutom att minimalisten är trendig?

Det blir naturligtvis lättare i praktiken (oftast) eftersom vi har någon form av upparbetad praxis kring våra lånebestyr. Kanske lånar man en verktygslåda och lånar själv ut en symaskin. Eller så lånar man grannens gräsklippare och klipper deras gräsmatta som tack. Man kanske lånar ut sin bil så att kompisen ska kunna köpa en garderob, och tycker att kompisens erbjudande om barnpassning förra torsdagen är mer än nog i gengäld. Och här tangerar vi den trendiga delningsekonomin, som är svår att inte tycka om. Alla människor behöver inte varsin verktygslåda. Eller varsitt tält. Eller varsitt våffeljärn. Då är det ju väldigt fiffigt att man kan ha dem som gemensamma resurser att låna av efter behov. Hur detta skulle fungera mer organiserat i praktiken vet jag inte, men tanken är bra.

Hur ser ni på minimalism som livsstil? Helt för eller ser ni också motstridigheter? Eller tycker ni kanske att det inte är något problem överhuvudtaget, att vara en lånande minimalist?

Annonser

19 thoughts on “Minimalist eller Snål-Ove?

  1. Vi är inte mimimalister så jag ska kanske inte svara för minimilisterna men så här tänker jag. Vi försöker ha så få grejer som möjligt och lånar gärna verktyg och saker från grannar eller från den lokala villaägareföreningen eller hyr. För att det ska kännas OK att låna så gäller det ju att man själv bidrar med något, i vårt fall har det varit till exempel att vi har en 7-sitsig bil som någon ibland vill låna i något sammanhang, ett annat sätt kan ju vara att bjuda dem som lånar ut bilen eller borren på något på så sätt slipper man skaffa ännu en grej men snyltar inte på andra.

    Vid sidan av minimalist diskussionen har vi snål-Ove som framförallt är en pinsam person på grund av sin brist på generositet och att han vill vara ”fin” och bo på solsidan samtidigt som han inte vill betala priset. Glöm aldrig att motsatsen till snål är generös, motsatsen till sparsam är slösaktig!

    Gilla

    1. Samtidigt är snål en synonym till sparsam och generös en synonym till slösaktig. Minimalism består naturligtvis av ett flertal olika aspekter och det gör Snål-Ove med. Jag vill inte sätta ett likhetstecken mellan dem som helhet. Men just i gränslandet där dessa två får något gemensamt, där är det intressant att uppehålla sig en stund för reflektion.

      Gilla

      1. Att överdriven sparsamhet kan gå över i snålhet kan jag hålla med om…däremot håller jag inte med om att sätta ett likhetstecken mellan generositet och slösaktigt…många slösaktiga människor är väldigt gnidna och spenderar bara på sig själva..fina bilar, resor, kläder. Dock på grund av sin slösaktigt så är de många gånger de snålaste när en restaurangnota ska delas (speciellt om det är kring den 23:e i månaden) och det är också de som på ytan har mest som ska hålla sig framme och ”roffa” när det ska delas på ett arv eller liknande.

        Gilla

  2. Intressant 🙂
    Jag sålde vår symaskin för jag har för ont i axlarna för att sitta vid den. Den tiden är förbi. Sålde mitt strykjärn häromdagen då ingenting stryks längre. Förr strök jag sju skjortor per vecka. Bort o väck med det. NU ska jag sälja strykbordet. Dock har jag egen hammare och en bil (veteran så skattefri). Bilen för att vi bor i Dalsland och för att döttrarna behöver skjuts ibland. Om fyra år bor vi i Göteborg och då är det no more car som gäller. Ska bli underbart. Äger våffeljärn som används flitigt.
    Lånar aldrig nåt av folk. Är man minimalist så är man…

    Gilla

    1. Du har strömlinjeformat ditt liv låter det som! Jag tycker att man visst kan låna, och det är ju praktiskt, men det är intressant hur samma företeelse kan få helt olika innebörd så länge man sätter ”rätt” etikett på det.

      Gilla

  3. ”Då är det ju väldigt fiffigt att man kan ha dem som gemensamma resurser att låna av efter behov. Hur detta skulle fungera mer organiserat i praktiken vet jag inte, men tanken är bra.”

    Det finns redan en organiserad lösning, det kallas bibliotek. Vorde utökats till andra prylar redan på 1900-talet. Men andra prioriteringar kom före (konsumtionshets, marketing och branding, evig tillväxt blabla)

    Gilla

    1. Ja det är ju få som invänder mot att biblioteken är en bra institution. Men jag är inte säker på att det är önskvärt att staten/kommunen ska subventionera användandet av bilar, verktyg m.m. för att vissa av oss tycker att det är en bra idé?

      Gilla

  4. det har ju funnits möjlighet att hyra bil i många år nu, ja antagligen sedan 50-60-talet i Sverige. Det är ju ett organiserat sätt att dela på resurser. Den möjligheten finns ju i många delar av landet, och på några ställen finns även bilpool. Så det där att prompt låna bil verkar mer vara ett utslag av snålhet.
    Javisst är det business – en mellanhand som tjänar pengar på att möjliggöra dessa tjänster – men det är ju alla dessa andrahandshopar också. Mellanhanden finns ju överallt: Blocket ska ha betalt, du ska betala hyra för ett bord på en loppis, är det facebook så säljs det annonser till företag osv.
    Det är lätt att minimalism blir till ett sk freerider symptom, men det kanske är ett utslag av en större trend.

    Gilla

  5. Har tänkt på det där med minimalism, om inte annat så för städningens skull, allt skulle bli så mycket enklare med färre prylar – som jag har en förmåga att dra fram. Men tycker också om att titta på mina saker, arrangera om och byta ut, behöver inte för den skull köpa nytt. Även om jag har minskat antalet prylar, minimalist blir jag nog aldrig. Är lite som Emil med sin mysse och bysse, lite för kär i vissa saker. Sen kan jag förstå befrielsen att göra sig av med det mesta och inrikta sig på det allra nödvändigaste, men för mig skulle det vara tråkigt.
    ”Med gåvor och gengåvor håller vänskapen längst” . Om man ständigt nyttjar andra, och inte ger något tillbaka i form av hjälp, bjuda på något eller låna ut något tillbaka, så är man en trist snåljåp.
    Sen behöver inte allt vara på millimetern.

    Gilla

    1. Jag fungerar nog ungefär som du! Kan längtansfullt blänga på de minimalistiska hemmen, men jag är nog ganska säker på att jag inte kommer att komma dit. Men man kanske kan hitta sin egen lägstanivå när det gäller hur mycket prylar man ”får” behålla?

      Gilla

  6. Ett mycket intressant blogginlägg!
    Jag väljer att se minimalism som att var och en väljer att klara sig på vad denne anser vara ett minimum av pryttlar och att detta inte behöver vara mätbart mellan olika minimalister. För mig kanske ett strykjärn är nödvändigt så att jag kan stryka blusar jag behöver använda i jobbet medan någon annan som inte använder den typen av kläder klarar sig alldeles utmärkt utan.

    Det finns helt klart en skiljelinje mellan att låna och utnyttja andra som man bör ta hänsyn till om man inte vill få stämpeln som Ove. Att varenda kotte i grannskapet sitter på likadana verktyg och trädgårdsredskap som med lite tur kommer till användning en gång om året kan ju också verka hyfsat onödigt så jag efterlyser trots allt mer låna och hjälpas åt. Som jag ser det är problemet mer om samma person utnyttjar sin omgivning hela tiden. Inte om jag hjälper dig OCH du hjälper mig.

    När ungarna var mindre var vi några stycken som regelbundet turades om att ta hem barnen och låta dem leka och äta middag. På så sätt fick alla lite avlastning och en barnfri eftermiddag. Den perfekta byteshandeln!

    Gilla

    1. Tack! Barnexemplet är ett perfekt exempel på maximering av resurser. Och generellt så kanske delning och lånesystem kan ta oss tillbaka till det positiva som fanns i större utsträckning förr med gemenskap och delade resurser och ett större engagemang i det lilla samhället?

      Gilla

  7. Intressant resonemang !
    Alla mskr väljer själva vilken typ av liv man vill leva. Har goda vänner som är oerhört ” ekonomiska” på gränsen till snåla – mot sig själva ! Nöter kläder tills det verkligen inte finns nåt mer att nöta på… Räknar och funderar på varje inköp . Men aldrig snåla mot gäster….
    Att vara snål – vilket jag tolkar det som , ex om man inte äger ex en gräsklippare men trots allt är i behov av en på regelbundet basis. Tänker att man kan inte nyttja andra människor saker ” gratis” och sen lägga sina egna pengar på nåt annat….
    Snål associerar jag som en egenskap och det måste vara en av de
    Minst smickrande egenskaper jag vet…,

    Gilla

  8. Vilket intressant blogginlägg! Och intressanta kommentarer, känns som något många har en relation till. En sak som jag kan tänka på ibland, som nyligen konverterad minimalist och snåljåp (i bemärkelsen att jag försöker spara massa pengar och prioritera ledig tid istället för konsumtion) är att mina egna behov blir mindre och därmed kanske också min gästfrihet. Jag känner mig nöjd själv och glömmer då att något annan kanske vill bli bjuden på fikabröd eller vad det kan vara. Hoppas jag inte uppfattas som Ove :O

    Gilla

    1. Intressant poäng, men den aspekten finns ju alltid med i relationen mellan människor. Det någon tycker är mycket generöst tycker någon annan tangerar minimum och så vidare. Man måste nog vara ganska klar över sina egna gränser och sedan applicera dem mot sig själv också, dvs inte ta emot sådant man själv inte vill ge. Då tror jag att man kommer landa ganska rätt.

      Gilla

  9. Mycket intressant! Jag strävar efter att ha färre saker men frågan är hur minimalistisk jag kommer att bli. Mindre saker frigör dock energi i mitt liv- och tid till annat. Dock kommer jag antagligen alltid att vilja ha det fint runt mig. Men det handlar mera om nån sorts estetisk upplevelse snarare än om att ÄGA sakerna. Låna förutsätter ju att man lånar av varandra- inte att en lånar av andra och inte ger nåt tillbaka. På så sätt är ju ”hyra” kanske lättare att fördela. Själv äger jag fortfarande mycket men strävar efter att minska på ägandet- utan att bli en snyltande lånar-typ… Intressant blogg för övrigt, denna ska jag börja följa 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s