Allmänt

Triggers för köpnerven

Upptäckte just en sak som är lite, lite obehaglig när det gäller konsumtion och hur vi styrs av inprogrammerade vanor. Jag följer och läser regelbundet inte särskilt många bloggar, men som ni ser i länklistan så är underbaraclara en av dem som jag tycker är himla bra, på många sätt. Ett av de senaste inläggen är jättefint och handlar om hur man fixar en lantlig torpkänsla hemma, med tips om trasmattor, gamla möbler, bonader på väggen och så vidare.

Vet ni vilken sida jag går in på direkt efter att jag läst klart inlägget? ALLA loppisbutiker jag vet för att kolla öppettider. Tänker att det är fredag, fint väder, kul att strosa och kika lite på loppisprylar! (Och för övrigt kika lite – när har det nånsin hänt mig i ett sådant sammanhang? Mer ärligt vore att säga köpa lite).

Men en besk eftersmak kom (tack och lov) genast över mig. Varför ville jag det? Vad var det för synapser som kopplade ihop sig och skapade den här ekvationen i min annars utmärkta hjärna? Jag utgår ifrån att det är en vana, eller ett mönster, som jag har etsat in i huvudet och som jag får vara vaksam på. Fina bilder på fina hem = åk och köp fynd på en second hand-butik. Drar mig till minnes att jag skrev om det i ett gammalt inlägg som jag kallade för din svaga konsumtionspunkt. Kunde inte ha varit mer träffsäker. Insåg också i och med detta att det inte bara är en svag punkt utan snarare ett öppet sår.

Har ni också någon igenkänning till sådana här obehagliga men automatiska triggers när det gäller konsumtion och annat?

 

Annonser

6 thoughts on “Triggers för köpnerven

  1. Jag har slutat följa UnderbaraClara för trots att hon menar sig leva downshiftat är det ingen hejd på reklamen och flygresorna nu för tiden. Jag får lite dålig smak i munnen av det och lättast var att helt enkelt inte utsätta sig för det.

    Gilla

  2. Fattar precis! Såg att en ny second hand öppnat just mitt emot min arbetsplats den kommande månaden. Har redan kollat öppettider och jämfört med mitt schema för att se när jag kan gå dit. Helst utan barn… hehe.

    Gilla

  3. Hade besök häromdagen, en människa för längesedan, som nu har dykt upp efter en väldans massa år. Fick en designad kökshandduk av Ernst som inte på långa vägar mäter sig med de kökshanddukar jag har ärvt av Linnea, en fantastisk tant. Redan där skar det sig lite i mötet, Ernst är ingen jag visar något större intresse, det är varken till eller från.
    Jag hyr ett litet radhus med linoleummattor i hall och kök från 1963. Har tänkt ska jag bona eller slipa, kosta på nya golv själv i en hyresrätt är jag inte så pigg på. Trots det är jag väldigt nöjd med mitt boende, tycker att jag har fått det riktigt fint, efter eget tycke och smak, med både äldre och nyare grejer, jag har ett hem. Då säger människan som med lätt avsmak tittar på min stackars mattor – alla är ju inte så intresserade av heminredning! Så har det alltså blivit, man kommer hem till folk som man vore Ernst eller Timell och ska tala om vad som är fint eller fult. Håll käften. Jag som tycker att jag har fått det bra, men så blev lite smolk där! Ett litet gnagande missnöje infinner sig helt plötsligt av en dum kommentar. Kanske, kanske ska jag kosta på mig nya mattor- nä, tror jag testar bonvax istället. Det är svårt att inte bli påverkad.
    Kan tillägga att jag är glad över att jag har tak över huvudet, spis att laga mat, säng att sova i och snälla grannar. Något som verkar underskattat nuförtiden.
    Kan berätta att min mor på fyrtitalet satt på stadhustrappan varje morgon under en period. Efter att hon hade delat ut tidningarna, satte hon sig att vänta på dåvarande statsråd Hjalmar Mehr, tjatade att hon skulle få en lägenhet, till slut fick hon den enda som gick att uppbåda i hela Stockholm som han sa, den gode Hjalmar. Ensamstående med två små barn som låg och sov medans hon delade ut tidningar, som hon sen kom hem och väckte för gå till barnkrubban. Efter det gick hon vidare till nästa arbete. Det är fantastiskt att ha ett hem. Nu blev det långt. Elsa

    Gilla

    1. Hur mycket man än vet att det är fånigt så är det svårt att värja sig för sådana kommentarer. Du kan ju förhoppningsvis känna dig glad för att du har klokare prioriteringar än vad din gamla bekant kan stoltsera med.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s